|












Kontaktinformation
-
Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona
Box 143
261 22 LANDSKRONA
- Telefon:
0418-236 50
-
arkivet.landskrona(snabel-a)gmail.com
- OBS! Vi använder
skräppostsäkra
- e-postadresser, byt ut (snabel-a) mot @ när
du skickar e-post till oss.
Besöksadress:
-
-
Öppettider
September - Maj:
-
-
Måndag
Stängt
-
Tisdag
Stängt
-
Onsdag
Stängt
-
Torsdag
Stängt
-
Kvällsöppet:
-
Torsdag
Stängt
(september-maj, endast jämna veckor)
- (inga nya
besökare
- efter
18.30)
-
Fredag
Stängt
Annan tid efter överenskommelse
______________
| |

Ladda ner uppsatsen som
Word-dokument, eller läs den här nedan:
SKÅNELANDSGILLET
(Föreningen Skånelandsgillet)

Bildad: 1/6
1966
Konstituerad: 12/10 1966
Vid bildandet 1966 specificerade sig Skånelandsgillet som varandes en
kulturförening, och då ordet kultur kommer från grekiskan och betyder odling, så
överensstämmer detta i princip redan i sin vidaste tolkning väl med föreningens
verksamhet.
Under sin tidiga historia inriktar sig föreningen på att anordna föreläsningar.
Dess förste föreläsare var konstnären Jörgen Nash, som förutom att vara känd som
konstnär, förmodligen var än mer känd för att ha rykte om sig att ha sågat av
huvudet på "Den lille havefru" vid Lange linje i Köpenhamn. En annan verksamhet,
i varje fall om man skall tro protokollen, som föreningen glatt värnade var att
dricka öl - allt i kulturens namn.
Jörgen
Nash (1920-2004)
Med undantag för föreläsningsverksamheten - och öldrickandet - förefaller
Skånelandsgillet till en början vara osäkert på vad föreningen ville med sin
verksamhet. Själva föreläsningsverksamheten kostade där till pengar och det var
något som föreningen inte hade gott om. Detta innebar att föreläsningarna i
perioder helt fick ställas in.
Det skåneländska inslaget manifesterades i en tro på att regionerna i framtiden
skulle få en allt starkare position. Hos föreningen kan det belysas med bland
annat valet av föreläsare och de kontakter som upprätthölls med andra föreningar
som gärna ivrade för ett starkare och självständigare Skåne(-land).
Skånelandsgillets till synes starke man Peter Broberg, tillika föreningens
förste ordförande, uttrycker i artikeln "Nationalismen, regionalismen och
Skåneflaggan", och som finns med bland arkivalierna, något av sin syn på vad han
och föreningen önskade, trodde och hoppades inför framtiden.
Från år 1969 började Skånelandsgillet allt mer att engagera sig i debatten om
Landskronas miljö. Framförallt gällde det då den hotade äldre byggnationen i
staden, som hotades i dessa då "rivningsraseriets" dagar. I detta fann
föreningen en plattform att agera utifrån.
Debatt- och skrivglada började de stridbara medlemmarna allt mer göra sig hörda
och lästa: De lät anordna debatter med inbjudna experter och lokala politiker. I
relation till sin tämligen blygsamma medlemsskara, förefaller Skånelandsgillet
ha fått ett proportionellt vida större inflyttande och uppmärksamhet i den
lokala debatten, än vad normalt en numerär på cirka 50 medlemmar kunde motivera.
Inte minst lyckades de att rejält irritera två av de mer prominenta dåtida
lokala styresmännen, Harald Schoug och Albert Lindkvist.
Under åren 1969 0ch 1970 var föreningen mycket aktiv i frågan om den lokala
byggnadsmiljön och de hot som kom från grävskoporna. I två omgångar engagerade
sig Skånelandsgillet under parollen "Stoppa rivningsraseriet" med debatter,
insändare och inte minst protestlistor. Med Peter Broberg i spetsen, som till
yrket var arkitekt, redovisade man ofta också detaljerade alternativ till de
"marodöriska" byggnadsprojekt som hade beslutats av de lokala politikerna.
Peter Broberg
(1935-2006)
Under dessa år etablerades också ett samarbete med SSU i Landskrona och denna
förenings ordförande, Kenneth Håkansson (nu 2008, Ordförande i Landskrona BoIS).
De ovan nämnda politikerna hade tillsammans med sina gelikar vid ett tillfälle
kommit fram till att ett antal attraktiva tomter i Borstahusen skulle reserveras
för fem direktörer, som i och med detta skulle gå före i tomt- och bostadskön.
Politikernas syfte var bland annat att genom att de här direktörerna bosatte sig
i Landskrona, skulle kommunen gagnas vid taxeringen av de här personerna. I en
affischkampanj angrep Skånelandsgillet primärt Schoug och Lindkvist. Denna
kampanj påkallade riksintresse och de två politikerna hade nu inte bara problem
med "glyttarna", som Schoug vid något tillfälle kallat kampanjmakarna, utan nu
också med rikspressen och då inte minst Aftonbladet. Den stackars Schoug fick
till och med på huden för sitt efternamn, som av en journalist på Aftonbladet
ansågs ha en synnerligen löjlig stavning. Skånelandsgillet och SSU:s kampanj
måste i efterhand anses ha varit en seger. Men 2005 bebyggdes de omstridda
tomterna. Det är dock osäkert huruvida om det nu är direktörer som flyttat in
där...
I en andra gemensam kampanj med SSU satte Skånelandsgillet åter fokus på de kära
politikerna. Denna gång hade de två föreningarna undersökt hur många uppdrag de
lokala toppolitikerna innehade. Man resonerade att desto fler uppdrag en
politiker hade desto sämre skötte denne sina uppdrag. Därtill ansåg man att det
var ett hot mot demokratin att de politiska uppdragen inte spreds ut på fler
personer.
Baserat på de här två årens kampanjer slog man till igen inför valet 1970. Denna
gång var åter politikerna nageln i ögat, medan de som var målet för kampanjen
var de röstberättigade. Med stor frenesi och måhända inte så lite pedagogik
undervisades och uppmanades folk att stryka de politiker som man var missnöjda
med. Återigen blev kampanjen en stor succé: Aldrig tidigare hade det i ett val
så flitigt använts möjligheten att stryka politiker på valsedlarna.
Landskroniterna hade slagit ett nationellt rekord i antalet strykningar vid ett
val. Men summa summarum hade det dock ingen betydelse, för till trots för de
många strykningarna, så ansåg ändå sig alla politiker valda baserat på de
spelregler som de själva hade inrättat.
Under de följande åren fortsatte Skånelandsgillet att anordna debatter och få de
kära politikerna att resa ragg bara Skånelandsgillet nämndes. År 1973 anordnade
man ännu en av många debatter. Just denna debatt är måhända inte så märklig i
det faktum att ett antal politiker hade inbjudits att debattera diverse
politiska spörsmål. Märkligt är dock temat för debatten: "Dags för nya lögner?",
som i sin formulering underförstått menade att politiker vanligen ljög. Men
allra mest märkligt var nog ändå att de politiska företrädarna till trots för
temat för debatten snällt kom och debatterade.
Minns ni Jörgen Nash och historien om att han sågat av huvudet på statyn "Den
lille havefru"? År 1969 någon dag in på nyåret så upptäcktes att en eller annan
person hade tagit sig friheten att befria en av stadens statyer, Lejonet vid
Bastion Landskrona, på lite av sin pondus. Denna staty fick vid något tillfälle
släppa till sin tass, då någon helt enkelt sågade av den. I slutet av 1930-talet
hade storsvenskarna rest en staty i skepnad av ett Lejon vid den yttre
vallgraven, vid Bastion Landskrona, till den gamle Skåne-plågaren Karl XI:s ära
och minne. I tiden för tassens nedsågande och försvinnande diskuterades det om
inte Skånelandsgillet kunde ha varit aktören. Ingen trädde dock fram och påtog
sig att ha sågat av tassen. Oavsett det ena eller det andra var denna händelse
något som man i Skånelandsgillet fann väl värt att bevara minnet av i form av
att man samlade på sig en rad pressklipp om det desavuerade Lejonet.
Allt synes ha sin tid och mot slutet av 1973 förefaller Skånelandsgillets
aktiviteter att somna in. Visserligen lever hoppet kvar om föreningens
fortlevnad hos den styrelse som upprättade det sista protokollet, som finns i
föreningens arkiv, men aktiviteterna upphörde. Föreningen Skånelandsgillet har
dock aldrig upphört rent formellt.
Med vilja, engagemang och inte minst glädje och humor är Skånelandsgillet en
udda, men ytterst intressant förening i Landskronas föreningsliv.
Skånelandsgillet rörde om ordentligt i grytan. Föreningens arkiv finns nu
sorterat och tillgängligt, för den som önskar ta del av dess verksamhet, hos
Arbetarrörelsens Arkiv i Landskrona.
BGC 2008-10-13
-------------------------------------
Skåneland
Skåneland må vara ett gammalt begrepp, men först med historikerna
Martin och Lauritz Weibull blev det ett mer allmänt känt begrepp. Skåneland
omfattar förutom Skåne även Blekinge, Halland och Bornholm.
Gille
Enligt uppslagsboken betyder gille en sammanslutning för inbördes hjälp och
skydd, men det kan även betyda i en mer modern tolkning kalas, fest, gästabud.

|