|

Månadens bild: Mars 2011 - Stadens sista
arrendejordbruk
När Erik Larsson sålde sin traktor 1978 innebar det
slutet på en epok.
Nu fanns det inga innerstadsbönder längre. Ända sedan sen medeltid hade staden
arrenderat ut åkerstycken och fäladsmark till bönder med gårdar belägna i
staden.

Eriks farföräldrar Per och Ida Larsson bodde i ett litet
hyreshus på Snickaregränden 5.
Mittemot dem hade lantbrukaren Johan Nilsson sin gård. Hos honom hyrde Eriks far
Ivan
in sina nyinköpta hästar. Tanken var att han skulle slå sig fram som vagnman
eller som
vi idag kallar det åkare.
En av Ivans kunder blev det s.k. spinnhuset på Citadellet. Här internerades
kvinnor
”med lösaktigt leverne”. Ivan hämtade damerna under stort uppseende vid
järnvägsstationen
för färd till Citadellet. Under resans gång fick han skamliga erbjudande från
kvinnorna och
hörde svordomar han ej visste fanns. Fångvagn med Ivan och systersonen Knut.

Ivan var en framåt yngling och köpte sig så småningom en egen lantgård på Stora
Norregatan.

Ibland fick Ivans systrar och deras väninnor låna hans hästar för att finåka.

Fyra kor och lika många ungdjur inklusive två hästar rymde stallet. Gris fick
inte hållas
inom stadens hank och stör men ibland tummades på lagen. Djuren drevs genom
Artillergatan
till sitt sommarbete ute vid Nordkap. Mjölken transporterades till något av
stans två mejerier.

Lantbrukets hästar hade också sitt bete här efter dagens slit. Hästarna Fritz
och Kaiser
hämtade vattentunnor som fyllts vid pumpen i Granet.

Tidigt fick barnen Larsson hjälpa till i lantbruket. Erik och Sven tog över det
när Ivans
krafter sinade. Men de fanns även tid för lek med gårdshunden. Fr.v. Sven, Erik
och Inga-Britt.

En av åkerlapparna kallades Mellanvägen och
begränsas idag av Stora Norregatan, Ringvägen,
Stenorsvägen och Midhemsvägen. På Mellanvägen syns Ivan och hans systerson Leif
Malmsten
skörda stråsäd som läggs i skylar för att sedan köras till en stationär tröska.
Leif, som
jobbade som ingenjör på Landsverk, testar en av företagets prototyper. Den blev
aldrig
någon succé och tillverkades inte i många exemplar.
I Arbetarrörelsens Arkivs bildskatt fanns
cirka 60.000 fotografier. Efter att ha erhållit Bertil Perssons negativsamling har vi nu istället cirka 300.000 fotografier. Med
Bertils dokumentation av sina bilder får vi då även tillgång till information om
bilderna. Det är något som vi tyvärr annars oftast saknar...
Det stora flertalet av våra bilder är
i övrigt alltså mer eller
mindre anonyma för oss. Det är tyvärr mycket sällan som det finns några
kommentarer till dessa fotografier, då vi får in dessa vid leveranser.
De frågor
vi har om fotografierna är därför många: Vem syns på bilden? Var är den tagen?
Vad var anledningen till att den blev tagen? När var den tagen? Vem var
fotografen? Kanske att du till och
med har tillgång till material om den förening eller verksamhet som bilderna
berör...
Frågorna är alltså många, men svaren är tyvärr
få? Måhända att du kan vara oss behjälplig... Hör i så fall gärna av dig till oss på Arkivet, se
Kontakt
Kom gärna in till oss och tag del av våra
samlingar.


|