|
            
Månadens bild: April 2011
Gurra Berg – rosodlare och Norrköpingsupporter
Berättat av Kaj Persson och nedtecknat av Bengt Nilsson
För borstahusare och badgäster var Stig ”Gurra” Berg en välkänd profil. Han
sågs komma gående med sin cykel med efterhängande tunna, som han fyllde
med skräp. Att hålla rent i fiskeläget var hans uppgift. Själv bodde han i ett
litet
hus på Nedre Gatan mittför hamnen. På hans gräsmatta var en rullebör parkerad
för eviga tider.
Gurra Berg, med okänd följeslagare, utanför Pumphuset i
Borstahusen
Gurra och jag blev kompisar eftersom vi båda hissade den skånska flaggan vid
skånska bemärkelsedagar. För det mesta var det Gurra som tog initiativet och så
följde jag efter. När jag frågade honom vad vi firade, hade han alltid svar. Det
kunde vara någon skånsk idrottsprestation eller att landshövdingen fyllde år.
Någon större snits på sin trädgård hade inte Gurra förutom då rosorna, som han
brukade snacka med. De stod vid staketet mot Mellangatan, höga och vackra i
olika färger.
Gurras hem, sett från Norra Fiskehamnsgatan, men med
huvudadress på Nedre gatan i Borstahusen.
Men så ett år var olyckan framme. Vid en vårvinterstorm blåste husgaveln ned
krossade staketet och ödelade rosorna.
När jag kom på försommaren till vårt älskade sommarparadis, Pitter
Barsebäckares gamla fiskestua, möttes jag av en bedrövad Gurra, som berättade
om katastrofen.
Gaveln och staketet var återuppbyggt med försäkringspengar.
”Men rosorna är förstörda så nånn ros till Ingrid blir det inte i år”
Vykort, med vy över parti av Borstahusen.
Varje år uppvaktade Gurra min fru med en praktfull ros. Under sommaren som
gick upprepade han sitt mantra om den uteblivna rosen.
När det var dags för oss att flytta hem till Eslöv gick jag över för att ta
farväl av
Gurra.
”Ja, det blev ingen ros till Ingrid i år, men nått ska hon ha” sa Gurra och
tittade
sig runt i trädgården.
”Tycker hon om gräslög”. Det kunde jag inte förneka, varvid Gurra skar av ett
stort fång gräslök.
Ingrid och jag hade sen att göra med gräslöken. Vi klippte den i småbitar och
frös in den. Den vintern behövde vi inte köpa gräslök.
Flygfoto över Borstahusen, troligen från 1950-talet
IFK Norrköping, laget i Gurras hjärta
IFK Norrköpings turné 1946 i fotbollens hemland England hade satt djupa spår i
Gurras hjärta. Även tidningarna hyllade laget som efter fyra matcher mot svårast
tänkbara motstånd kom hem obesegrat. Skånelagen MFF, HIF, och Bois borde
inte nämnas samtidigt som Norrköping, ansåg Gurra.
Borstahusens egen stolthet Atleten (senare BBK) brukade Gurra visserligen följa
på Ulkavallen, men mest för att svära över hur dåliga de var.
En kväll när jag satt och tittade på TV-sporten fick jag se Norrköpings
ordförande uttala sig. Jag kände genast igen honom som marknadsdirektören på
Semper. En man som jag, genom mitt jobb på Felix, hade haft mycket att göra
med.
Laget i Gurras hjärta, IFK Norrköping. Här i kamp mot
Landskrona BoIS i cupfinalen den 5 juli 1972 på Idrottsplatsen, som BoIS vann
med 3-2.
Gurra blev säkert här besviken, men de cirka 10 000 övriga
åskådare jublade... Foto: Bertil Persson
Jag ringde genast upp honom och berättade att i Borstahusen fanns en av hans
lags absolut största supportrar. Samtidigt frågade jag honom om han inte kunde
skicka lite IFK- material till Gurra.
Jovisst, mössa, medlemskort och klubbtidning i ett paket anlände till Gurra
Ett brev medföljde där det stod: ”Vi vann”. Undertecknat IFK:s ordförande
och Kaj P. Norrköping hade just vunnit allsvenskan och Gurra gick stolt bland
gubbarna nere vid hamnen med mössan på huvudet.
Mössan satt sedan på Gurra under hela hans liv.
Vid begravningen lade jag, inte mössan, utan ett infoblad om hans kära IFK
Norrköping i graven.
I Arbetarrörelsens Arkivs bildskatt fanns
cirka 60.000 fotografier. Efter att ha erhållit Bertil Perssons negativsamling har vi nu istället cirka 300.000 fotografier. Med
Bertils dokumentation av sina bilder får vi då även tillgång till information om
bilderna. Det är något som vi tyvärr annars oftast saknar...
Det stora flertalet av våra bilder är
i övrigt alltså mer eller
mindre anonyma för oss. Det är tyvärr mycket sällan som det finns några
kommentarer till dessa fotografier, då vi får in dessa vid leveranser.
De frågor
vi har om fotografierna är därför många: Vem syns på bilden? Var är den tagen?
Vad var anledningen till att den blev tagen? När var den tagen? Vem var
fotografen? Kanske att du till och
med har tillgång till material om den förening eller verksamhet som bilderna
berör...
Frågorna är alltså många, men svaren är tyvärr
få? Måhända att du kan vara oss behjälplig... Hör i så fall gärna av dig till oss på Arkivet, se
Kontakt
Kom gärna in till oss och tag del av våra
samlingar.
          
| ![[Företagets logotyp]](../Hemsidebilder/ArbA%20logo.jpg)
