|
            
Månadens bild: Oktober 2011
Snapphanarnas skildrare fick sin sista vila i
Landskrona
text av Bengt Nilsson
Carl August Cederborg (1849-1933), målning av okänd
konstnär
På informatorsbostället vid Wanås slott i Göingebygden sker en lycklig
tilldragelse
den 9 april 1849. Då föds Emma och Tufve Svensson Cederborgs andra pojke. Två år
tidigare hade Emma fött en gosse, som dock endast blev några timmar gammal.
Nu gick födseln bra och det nyfödda barnet fick namnet Carl August. Fler barn i
familjen blev det aldrig. Kanske berodde det på att Emma drabbades av en
sjukdomen
hudtuberkulos, som vanställde hennes ansikte och gav henne svåra lidande, inte
minst
psykiska.
Wanås slott, nära Knislinge. Fotograf: Lars
Fernebring
Fadern Tufve Cederborg och modern Emma Augusta, född Löfvengren. Moderns
ansikte var svårt märkt av sjukdomen hudtuberkolos.
Fadern Tufve var prästvigd, men hade ännu inte fått något pastorat utan
försörjde
sig som informator åt greve Wachmeisters barn. Greven hade låtit bygga ett litet
anspråkslös hus strax utanför Wanås östra mur. Här bodde Carl August sina första
12 år, mitt inne i en bokskog med blommor, fåglar och andra djur som skulle vara
inspirationskällor för hans kommande författarskap, och som skulle göra Carl
August
Cederborg till en av vårt lands mest lästa författare.
Carl August, 12 år, 1861.
Tufve Cederborg utnämndes till kyrkoherde i Kviinge/Gryts pastorat 1859. Men på
grund av de s.k. nådåren kunde han inte tillträda förrän två år senare. Änkan
till
den avlidne kyrkoherden Ekelund hade rätt att sitta kvar i prästgården och
behålla
sin mans lön under ett år. Tufve blev nådårspredikant och tvingades ta över den
dödes
tjänst mot en ringa ersättning från änkan. Dessutom blev nådåret utsträckt och
först
1861 kunde familjen Cederborg äntligen flytta in i Kviinge prästgård.
Tufve var mycket intresserad av sonens studier och läste med honom hemma i
prästgården.
Prosten kunde inte nog understryka hur viktiga han tyckte att de klassiska
språken var
och då främst latinet. Detta gjorde att Carl August redan i unga år fick en
avsmak för
latinstudier. Faderns påtryckningar gjorde att Carl August flyttade till Lund
och
Katedralskolan 1864. Det kan inte ha varit lätt för en 15-åring att lämna sitt
hem för
att flytta till en okänd ort och studera ämnen som han inte var förtjust i.
Carl
August var vid denna tid mer intresserad av de naturvetenskapliga ämnena. Tre år
senare lämnade han Lund utan att ha tagit någon examen. Ett hårt slag för fadern
som
nu tvingade sonen att fortsätta studera dels hemma och dels som privatist i
Kristianstad.
Betyg från 1864.
Tufve ville att Carl August skulle bli präst, något som var det sista yrket
sonen kunde
tänka sig. Hans högsta önskan var istället att bli lantbrukare. Någon
lantbrukskola
blev det aldrig tal om då Tufve hade lyssnat på skvallret som sa att
Alnarpseleverna
mest bedrev sina studier i Malmö. Fadern ordnade en praktikplats till sin pojke
och
detta i kombination med självstudier gjorde att Carl August snart ansåg sig vara
i
paritet med alnarpselevernas kunnande. Men han hade inte tänkt på att förkovra
sig i
lantbruksbokföring och kalkylering, vilket skulle visa sig ödesdigert när han
köper sig
en egen gård.
Vid 27 års ålder köper Cederborg gården Hökaröd några kilometer söder om Kviinge.
Nio år
senare är hans bana som lantbrukare över men då bodde han redan med familjen i
Helsingborg,
dit han flyttat för att bli tidningsman.
Carl August Cederborg och hustrun Olofva, född
Kronhamn.
Carl August hade nu fru och två barn (det skulle bli ett till). Kvinnan i hans
liv var en
blond skönhet, tillika konsuldotter från Landskrona, Olofva Kronhamn. Namnet
Kronhamn ska
ha tagits av stamfadern Rasmus Torkelsson i början av 1700-talet. Han hade gjort
en plan
för ombyggnaden av hamnen i Landskrona. Vid uppvisande av denna för
generalguvernören ska
denne ha sagt: ”Det är ju en riktig kronhamn du ritat”! Torkelsson blev så
smickrad att
han bytte namn.
Landskrona hamn, med vy från Gråen, cirka 1900.
Vid ett besök i Lund blev både far och son Cederborg
inbjudna till gården Botillelund.
Tufve och Carl August var inte de enda gästerna. Även några flickor från
Landskrona fanns
där och bland dem Olofva, som var väninna till värdparets egen dotter Sally
Berg.
Carl August var vid denna tidpunkt deprimerad efter ett brutet förhållande och
Olofva i sin
tur trodde att Sally var intresserad av den tystlåtne göingen. Så någon kärlek
vid första
ögonkastet var det inte frågan om.
Efter stor tvekan accepterade Carl August en ny inbjudan till Botillelund för
att fira in
det nya året 1875. Olofva Kronhamn fanns givetvis bland gästerna och Carl August
skriver
själv att det var vid denna bal som han blev kär i sin blivande hustru.
en 18 april 1877 stod bröllopet i brudens hemstad och konsul Kronhamn bjöd på
ett överdådigt
kalas. Viktor Kronhamn var en betydelsefull person i Landskrona han satt i
stadsfullmäktige
och var direktör i järnvägsbolaget Landskrona-Eslöv. Svärfadern hade ett
orubbligt förtroende
för Carl August som bonde på Hökaröd. Men 1880-talets lågkonjunktur skördade
sina offer och
trots ekonomiskt stöd från konsuln tvingades familjen Cederborg att sälja först
djurbesättningen och sedan gården.
Storgatan i Landskrona 1905. Här bodde Konsul
Kronhamn och dottern Olofva.
Helsingborg blev nästa anhalt och här började Carl Augusts tidningsmannabana.
Han blev
delägare i Skånes Allehanda och en uppskattad redaktör med sin lätt kåserande
stil. Från den
gick han vidare till Helsingborg-Posten men när den tidningen fick ny ägare 1897
tvingades
Cederborg sluta och flyttade utan sin familj till Göteborg för jobb på Göteborgs
Aftonblad.
Kärleken mellan makarna och saknaden efter barnen gjorde att Carl August redan
efter ett
halvår var tillbaka i Helsingborg.
Under sin första period I Helsingborg hade Cederborg under pseudonymen Håkan
gett ut
kåserisamlingen ”Bäckhornsgrums” och nu var det dags för något större och vad
som skulle bli
hans kännemärke, den historiska romanen.
Göingetraktens muntliga sägner och berättelser om snapphaneperioden tillsammans
med studier
av historiska källor fick Cederborg att sätta berättelsen om ”Göingehövdingen”
på pränt 1899.
Den följdes året därpå av ” Den siste Snapphanen” och 1913 var trilogin komplett
i och med
”Snapphaneblod”
.
Bokomslag till "Göingehövdingen" och "Den siste
snapphanen".
Nu var Carl August Cederborg en av landets mest lästa
författare.
Hans romaner har av kritiker anklagats vara både romantiska och storsvenska.
Utifrån den syn
vi har idag av den svenska ockupationen av Skåneland är kritiken berättigad.
Historierna
innehåller en påtaglig svenskvänlig historiesyn.
Men en person i motståndarlägret håller Cederborg högt och det är den
oförvitlige Svend
Povelsen i ”Göingehövdingen”. Hans direkta motsats är häxan Pus-Elise och hennes
anhang som
också låter mörda sin egen hövding. Detta dåd kräver att Svend och läsaren får
sin revansch
och svenskarna lyckas omringa häxan, för att ge henne nådastöten. Men helt
plötsligt är hon
försvunnen. Som i en trolldom är hon uppslukad av jorden. Något svar på hur hon
undkommit
fick inte någon av dem som jagat in henne i fällan. Först 160 år senare får
gåtan sin
lösning när två torpare ska fälla en gammal ek. I den ihåliga eken hittas
kvarlevorna efter
Pus-Elise. Svend Povelsen hade blivit hämnad på det mest fruktansvärda sett.
"Snapphaneeken" i Wanås slottspark. Fotograf Lars
Fernebring
När ”Göingehövdingen kom ut hade Cederborg med fru och barn lämnat Skåne för
huvudstaden där
han fått jobb på både Svenska Dagbladet och Allers. Familjelyckan i storstaden
blir dock inte
så långvarig då Olfova dör endast 54 år gammal 1904. Hon begravs i familjegraven
i Landskrona.
 Carl August
Cederborg 75 år, 1924.
Carl August ägnar sig efter hustruns bortgång endast åt sitt författarskap.
Han ger ut över 40 böcker under sin livstid vilken krönes 1933 då han
återförenas med sin
älskade hustru i familjen Kronhamns grav på Landskrona kyrkogård. Här kom han
att få sällskap
av sina två ogifta döttrar Helga och Blenda och dessutom av Olofvas tre systrar,
även de ogifta.
Här vilar August Cederborg tillsammans med sina närmaste. Notabelt är att
alla
flickorna Kronhamn dog förhållandevis unga. I brev till Selma Lagerlöf från
väninnorna Elise Malmros och Anna Oom omnämns de ofta och i ett brev får Selma
informationen att ”Kronhamns är krassliga som vanligt.”
Källa: C.Aug Cederborg Snapphanetidens berättare
av Lars Fernebring och Mac Robertsson,1993
I Arbetarrörelsens Arkivs bildskatt fanns
cirka 60.000 fotografier. Efter att ha erhållit Bertil Perssons negativsamling har vi nu istället cirka 300.000 fotografier. Med
Bertils dokumentation av sina bilder får vi då även tillgång till information om
bilderna. Det är något som vi tyvärr annars oftast saknar...
Det stora flertalet av våra bilder är
i övrigt alltså mer eller
mindre anonyma för oss. Det är tyvärr mycket sällan som det finns några
kommentarer till dessa fotografier, då vi får in dessa vid leveranser.
De frågor
vi har om fotografierna är därför många: Vem syns på bilden? Var är den tagen?
Vad var anledningen till att den blev tagen? När var den tagen? Vem var
fotografen? Kanske att du till och
med har tillgång till material om den förening eller verksamhet som bilderna
berör...
Frågorna är alltså många, men svaren är tyvärr
få? Måhända att du kan vara oss behjälplig... Hör i så fall gärna av dig till oss på Arkivet, se
Kontakt
Kom gärna in till oss och tag del av våra
samlingar.
          
| ![[Företagets logotyp]](../Hemsidebilder/ArbA%20logo.jpg)
